Hur har det gått med amningen?

 
Amningen har inte helt gått som jag önskat och nu fick vi väl kanske det riktiga svaret till varför och det känns sisådär måste jag säga. Hade läkarna sett detta tidigare hade jag kanske fortfarande kunnat amma. Det gör lite ont i hjärtat.
 
Mitt mål var att amma i sex månader, men redan efter två och en halv, så började Lilleman kärva. Vi trodde att han var för lat på att suga, för mjölk fanns det i mängder! Jag märkte att när mängden avtog för att rinna till igen, så blev Mailo arg och skrek. Amningen gick från en mysig stund till ångest många gånger. Det var ledsamt att inte veta vad som var fel och att se att han inte blev mätt. Därför var vi tvungna att ge honom ersättning och det fungerade lättare och vi fick en gladare son.
 
Det resulterade så klart i att flaskan önskades mer och mer, vilket ledde till att min mjölk avtog.
Nu när vi var på BVC i måndags, så fick vi barnmorskan att åter igen att titta på hans tunga. Tidigare när vi bett om det, så har det bara viftats bort, mer eller mindre. Både läkare och barnmorska har sagt att han äter så bra, för att han går upp i vikt som han ska. Därav behöver inte tungbandet klippas.
 
Nu när hon tittade ordentligt, så sa hon direkt: " Det måste klippas". Det är vad vi har försökt fått dem att komma fram till i över två månader och det är något vi frågat sedan han föddes, eftersom det finns i generna. Ibland är det tur att man som förälder lyssnar på sin egen känsla. Samtidigt är det svårt som förstagångsförälder att veta och tro på sig själv, när de som kan säger att allt är normalt och precis som det ska.
Barnmorskan kommenterade även att det med all säkerhet är därför inte Mailo velat ta mitt bröst, för att han har kämpat så med att suga för att få mat. Det är lättare för barn där tungan är fast att suga på nappflaska än ett bröst. Det känns väldigt tråkigt och lite ledsamt. Hade det uppdagats tidigare, så hade jag kanske fortfarande kunnat amma honom. Om jag vill ha fler barn, så kommer jag följa magkänslan till hundra procent den gången.
 
Nu myser vi i alla fall när Mailo äter. Han ligger knät och är allmänt gosig. Dessutom får H också vara med och ta del av den känslan, vilket är bra. Man får se det positiva i allt man kan!

Kommentarer:

1 Heléna:

Trist att de inte lyssnade på dig från början, men det viktigaste är ju att det har gått bra i alla fall och att er lilla fina gosse växer och äter som han ska :) Jag ammade mina pojkar länge eftersom vi har allergier i släkten och amning rekommenderas då, men min dotter som är förstfödd ville inte ha mjölken längre efter några månader och det visade sig då att jag var gravid igen och det kan tydligen förändra smaken på mjölken. Det är bara 14 månader mellan mina första barn :) Kram <3

Kommentera här: