När vi åkte in satt vi båda och funderade på vad det skulle komma att vara. H var helt säker på att vi skulle komma att få en liten tjej, då vi har hur mycket tjejer som helst i våra familjer.. *ler* Så sett var jag också tvärsäker, men magkänslan trodde ändå en pojke. Det viktigaste var ändå att det var ett friskt litet barn. Allt handlade mest om att vi var nyfikna!

 

          

 

Väl vid sjukhuset mötte vi upp mamma. Hon och pappa tillbringade mycket tid i Karlstad i maj förra året, så det var roligt att hon ville följa med.

Kom in till slut i väntrummet och det blev vår tur att gå in. Mamma fick tyvärr inte följa med in, men hon fick en liten kik på slutet. Det låg en liten en med fem fingrar på varje hand och fem tår på varje fot. Åter igen var tummen i munnen, precis som på KUB-testet. Lite komiskt!

Beräknad födsel blev satt till 1 november och det var precis som jag trodde. Barnmorskan på den orten vi bor trodde något helt annat. Jag bytte senare barnmorska, vilket jag berättat tidigare.

 

Till slut frågade vi lite försiktigt om hon kunde se vad det var för kön. Vi var bra nyfikna. Det lilla krypet visade sig vara en pojke.

 

Att veta att vår lilla son mådde bra och hade det bra, var en ren och skär lycka! Vi "skuttade" därifrån och gick till min pappa för att berätta den glada nyheten, innan vi ringde till resten av våra familjemedlemmar!