Mailo 11 månader

 
 
          

 
En månad kvar och jag är ett år! Kan ni tänka er, jag har funnits ett helt år! Snacka om tiden har gått fort! Snart börjat resan mot att gå, lära mig prata, äta själv, bli ännu busigare och allt vad det andra året innebär.
 
Så vad har den sista månaden bjudit på? Som ni vet lärde jag mig ju till sist att krypa, inte en dag för sent! Nu är det inte bara ett par steg som kryps, utan nu är jag precis överallt! Det går fort och på bara några sekunder har jag tagit mig till ett helt annat rum, så det är bara för mamma och pappa att hänga på. *ler*
 
Jag ställer mig upp på knä emot saker och ibland även helt upp. Jag är rätt stadig och bestämd. Älskar att dra ut kontakter ur väggen, även om jag vet att man inte får. För har jag dragit ur den så vill jag kunna sätta tillbaka den, även om det är väldigt svårt.
 
Har lät mig säga där och peka, klappa händerna, dansa sittandes och häromdagen lyckades jag häva mig ur min säng och hamna i mammas och pappas. Hur jag lyckades har mamma och pappa ingen aning om. Det är det bara jag som vet om.
 
Mamma och pappa tycker jag växer i en rasande takt och jag gläds bara över att jag kan ta mig för mer och mer. För ju mer jag lär mig, desto roligare är det att utforska världen. 

Mailo 10 månader

 
          
 
Tio månader och snart ett år! Det ni - jag växer med stormsteg! Mamma tycker om att summera lite vad som händer månad för månad och nu kommer information om vad som hänt i det sista.
 
Att jag växer har ni säkerligen redan förstått. Jag blir större och större och efter att mamma och pappa kom hem från Norge och fick träffa mig idag, så tyckte de att jag växt enormt mycket på tre dagar, hur nu den matematiken går ihop. *ler*
 
Den sista månaden har jag lärt mig att krypa - äntligen!! Mamma och pappa är jätteglada, men jag kryper när jag känner för det. Svårare än så är det inte.
 
Vad mer? Matglad vet ni att jag är, men sötsaker, rån, riskakor eller babykex vill jag helt enkelt inte ha. Vi har provat, men det är inte alls lika gott som mat och lika bra är väl det.
Jag har provat banan igen och den här gången var det riktigt smaskigt. Vi ska prova en gång till, men jag tror att jag har jag lärt mig äta det nu.
 
Måste även berätta om Turkietresan och visst var det härligt. Varje dag var varm, men poolen var en riktig höjdare och svalkade skönt. Jag älskade att plaska varje dag. Dock var det ingen höjdare att flyga på natten, för jag hade inte möjligheten att sträcka ut mig som jag är van vid, så nästa gång vi flyger har mamma bestämt att det blir dagtid för min skull.
 
Mycket mer har jag inte att berätta. Nu längtar jag bara efter att kunna gå! Så det ska jag fortsätta öva på den här månaden.
 
 
          

9 månader

 
 
          
 
Idag har jag funnits lika länge utanför mammas mage som jag låg därinne. Det stämmer nästan helt i alla fall, eftersom jag valde att titta ut lite tidigare. Jag var helt enkelt för nyfiken på vad världen hade att erbjuda och dessutom var det fruktansvärt trångt. Barnmorskorna ifrågasatte hur jag kunde ha fått plats i den lilla fostersäcken jag låg i.
 
Anyway, som mamma brukar säga när hon kommer på sidospår. Nu kanske jag ska ta och berätta om mina framsteg den sista månaden.
Jag har fortfarande inte lärt mig krypa till mammas och pappas förtvivlan.. Nej, riktigt så illa tycker de ju inte det är, men de försöker heja på mig, så att jag ska lära mig. Jag kommer ju nästan upp helt på alla fyra, men sedan säckar jag ihop. Det är lite tungt helt enkelt, men allting tar sin tid, även om jag blir väldigt frustrerad.
 
Vad mer? Jo, jag har lärt mig säga mam mam till mammas stora glädje, men favoritordet är fortfarande papapa. Det upprepas många gånger om dagen. Har dessutom börjat bli lite ledsen när mamma och pappa vinkar hejdå och går. Det är inte alls roligt när de skämtar om det.
 
En rätt stor sak till är att jag älskar att gå. Självklart håller någon i mina händer, även om jag själv många gånger inte tror det behövs. Jag har även blivit stadigare och kan stå och hålla i mig i ett bord kortare stunder, så lite nytt finns det allt att berätta.
 
Nu ser jag fram emot nästa månad och hoppas på att krypandet ordnat upp sig sedan dess. Dessutom har jag en Turkietresa att se fram emot och det blir min första flygresa. Hoppas att det ska gå bra. Spännande ska det i alla fall bli!