Del 1
Jag har bestämt mig och jag kommer dela med mig av en förlossningsberättelse. Det är lika mycket för min egen skull, då jag vill ha dessa inlägg som ett minne. Jag vill inte glömma bort hur allt började och hur det kändes. Så här började det:
Innan och efter jag blev gravid har vi pratat om att vi hoppats på en liten oktoberkille. H hoppades mest på kille och jag en bebis i oktober. Om vi hade fått en tjej, född i november hade vi förstås blivit lika glada, men så var det i alla fall.
Datum för beräknad födsel blev satt till 1 november och det var större chans för en novemberbebis rent krasst. Jag tycker det om inte annat, för oftast kommer barnen efter beräknad födsel enligt mig och jag visste att jag inte skulle ha tålamod att gå och vänta ännu längre. 40 veckor är tillräckligt!
Anyway, så fick vi på andra ultraljudet veta att det var en liten kille som vi skulle få. Det kändes extra roligt, då vi är så många tjejer. Men som jag sagt så många gånger förr, ett barn är värt mer än vad man någonsin kan önska sig. True story...
Den 28:e september jobbade jag min sista dag och jag avslutade med bröllop och ett 14-timmarspass. En härlig avslutning, helt ärligt! (Ett inlägg om sista dagen finner ni HÄR.) Sedan väntade en dryg månad hemma innan beräknad ankomst och det var nog bra med mina vätskefyllda ben. Det är helt sjukt var mycket vatten jag hade!
Det var en rätt skön månad, där jag fortsatte mitt powerwalkande, vilade mycket med benen i högläge, hälsade på mamma och pappa en hel del, var i Karlstad hos barnmorskan, hälsade på min syster och lite vänner, bakade mycket, shoppade en hel del osv. Jag hade en lista att bocka av på saker jag vill hinna med helt enkelt.
Mot slutet eller ett par månader innan Mailo kom till världen, infann sig känslan av att vår lilla bebis skulle komma tidigare än beräknat. Därför var jag i närheten av mina familjer och ofta hos mamma och pappa när H var i Norge. Han var rädd att inte hinna i tid och det fanns en känsla att det mycket väl kunde bli så. Men vi visste att vi hade full back up från jobbet och att färjan skulle köra över om honom när han än ringde.
Sista gången H åkte till jobbet började mer och mer känningar komma. Kan ju inte sticka under stolen med att jag inte försökte få min förlossning att starta, men bebis kommer när bebis vill, så är det bara, trots allt jag sprang i trappan här hemma och städade.
Dagarna gick och jag började få mycket mer sammandragningar och molande värk som inte släppte. H kom och åt frukost med oss på lördagen den 26 oktober och vi fortsatte hem.
Hela den dagen ägnade jag åt bakning, matlagning och lite fixande här hemma. Jag anade att saker och ting hade att igång lite smått, då den så kallade slemproppen gått, men jag fortsatte glatt utan H:s vetskap. Ville inte oroa honom i onödan, då jag inte hade så ont.
Så här lade sig Lilleman den kvällen.
Kvällen kom och vi skulle gå till sängs, men jag får erkänna att det var inte länge jag låg kvar i sängen. Började få ont, så värmde min vetekudde och drack te, i hopp om att det skulle bli bättre.
Ja, det skulle ju inte komma att kännas mindre. Det är en sak som är säker.. Något jag skrattar åt i efterhand.
En sak är säker och det var att någon väntade in att pappa skulle komma hem från jobbet och sedan var det bara att sätta igång!
Del 2 kommer..
Kul med förlossningsberättelse, det kommer du vara glad för att du har i framtiden!